Från Delhi flög vi ner till Cochin, i Kerala. Där hörde vi oss runt efter första bästa strand och åkte dit på direkten. I början var vi glada eftersom det var varmt och eftersom vi äntligen kunde bada. Senare tog emellertid en skarp längtan att få komma iväg över, det hände ju ingenting här. Vi kunde inte ens vara på stranden i bikini utan att, i värsta fall, bli blottade inför av indiska män. Motvilligt blev vi fast här en vecka eftersom tågbiljetter inte gick att få tag på. När jag tittar på bilderna ser jag dock att det faktiskt var ett vackert ställe, bortsett från sopbergen på stranden. Åka dit igen behöver jag dock absolut inte!


Parad utanför vårt hotell på profet Muhammeds födelsedag


En av många närbilder på stranden vid solnedgång


Att Kerala är en kommuniststat märktes genom affischer och målade budskap på murarna som stod längs vägen.


Det fanns stora sopberg på stranden. Skor, som på bilden, låg slängda överallt och ingenstans.


Ännu en närbild på stranden under solnedgång


Det var svårt för oss att få till ett bra hopp samtidigt


När Johanna plåtade solnedgången passade jag på att plåta hennes All Star.


Jag och Johanna ute på fototur. Söndag i Cherai innebär massor med indier som vill njuta av solen på stranden, därmed alla bilar.


Lisa latar sig i hängmattan på hotellet


Johanna och Lisa är glada eftersom de precis sett delfiner simma längs strandkanten