Tjeniz.

Vi mar bra, trots att det fortfarande brinner i vara munnar av den starka maten vi nyss atit pa vart organiska och vegetariska hostel. Idag har vi shoppat loss i Cape Coast, tittat pa ett portugisiskt fort fran kolonialtiden samt strosat rundor i stan och minglat med harliga personligheter. Imorgon ska vi tillbaka till var lilla by, men innan dess blir det en tur till en nationalpark som ligger har i narheten. Det var allt for nu, det kommer nog ta en vecka eller tva tills jag skriver har igen, det blir nar det ar dags for var nasta resa i landet.

Puss och kram och karlek

"You should know that everybody in this village and the neighbour villages want to meet you and we think you are from heaven sent"

Vi har tillbringat fem dagar i den valdigt valdigt lilla byn Kofi Ansah, som ligger i mitten av ingenstans. Det ar en speciell by pa manga satt. Kanske for att det varken finns elektricitet eller vatten. Vi far ga och fylla spannar efter behov i en liten brunn. Har brukar man traffa folk fran byn, vi blir ofta framslappta i "vattenkon" eftersom vi ar obronis (vitingar). Ja, man kan saga att vi blir behandlade pa ett speciellt satt i den har byn. Alla vill halsa, alla vill prata och alla vinkar och ser till att vi mar bra. For hur kunde vi overge vart hem i trygga SVerige (som de knappt vet var det ligger) for att bo i deras lilla by, som ju som tidigare namnt ligger i mitten av ingenstans.

Men vi ar beromda for annat ocksa. Haromdagen var det skolavslutning pa barnens skola och dar var massor med mannisko som ville fira the final day of the academic year. Hog musik var igang och helt plotsligt stod jag och Felicia infor den massiva publiken och dansade den vildaste afrodansen vi nagonsin dansat. Alla klappade, hurrade, viftade med armarna. Nagon hejade pa oss i en mick och vara barn var ju saklart superstolta. Sa nu halsar manniskorna i lilla Kofi Ansa pa oss genom att vifta med armarna och dansa precis som vi.

Ghanas president har tyvarr avlidit under tiden vi var har, nagot som aldrig tidigare hant i Ghanas historia. Alltsa att presidenten avlide under sjalva mandatperioden. Alla ar ledsna och pa tv sands program till minne av denne man. Samma dag han dog zappade jag och felle pa var tv i vart lilla hotellrum i Accra. Sa hamnar vi pa en kanal dar en stor dam i vit krullig peruk star i en talarstol och later allvarlig. En man i gra kostym repeterar det hon sager, och genast forstar vi att en ny president ar pa gang att ta over. Da har det gatt tre timmar sedan expresidentens bortgang. Sadana ar konstitutionerna i Ghana, fick vi veta.

Vara barn pa barnhemmet ar underbara. Vi blev tarogda da vi forst kom dit. Ett gang glada barn som springer och kramar oss. Alla vill veta vad vi heter, alla vill halla hand, och alla vill visa vem de ar. Ett fantastiskt fint ogonblick. Nu ar vi dock pa semester fran barnen. Vi akte idag till staden Cape Coast som ligger vid havet och har darfor kunnat ligga nagra timmar pa stranden. Pa tisdag ar vi ater i byn.

Sa till er darhemma, jag kan inte skriva har sa ofta, men jag skriver mycket i min bok jag har med mig, och jag har an sa lange tagit helt fantastiska bilder. Sa nar jag har el igen ska jag publicera dem har.

OCh aven om jag inte kan skriva och hora av mig sa mycket sa har jag det bra. Valdigt bra. Det ar fantastiska manniskor har och jag kanner mig lyckligt lottad som far vara med om denna upplevelse.

Puss pa er tills nasta gang vi hors. Saknar er mina fina vanner och min familj.

Karlek