Om knappt en vecka sitter jag återigen på ett nattåg. Inte i Indien denna gång, dock. Jag ska ta mig ner till min hemstad nummer två, Freiburg, för att träffa föredetta klasskamrater och uppleva Freiburglivet på nytt. Ända sedan jag lämnade den sydtyska staden har jag velat åka tillbaka, dit där husen ser ut som tagna ur en "Hans och Greta"-saga. Inte förrän nu har jag haft möjlighet. Det stämmer, det där en vän från Freiburg sa till mig. "Kommer man hit någongång, glömmer man det aldrig".

Nu ska jag jobba. Äntligen!